Fjallfolk

Bernhard Nordh (1900 -1972) var en av Sveriges i särklass mest älskade och lästa författare under fem decennier. I ordets bästa bemärkelse var han en "folkförfattare". Sitt stora genombrott fick han 1937 med romanen I Marsfjällets skugga. Bernhard Nordh var av statarsläkt frĺn trakten av Tierp i Uppland. Han rörde sig i ungdomen över stora omrĺden i Sverige sökande efter arbete. Han var politiskt radikal och stod syndikalisterna nära. Till yrken han prövat hör rallare, skogsarbetare, gjutare och torvarbetare. Sin första novell sĺlde Nordh till veckopressen 1926. Sina vandringsĺr har författaren skildrat i de självbiografiska böckerna Kämpa mot ödet (1949) och I min gröna ungdom (1951). Nordh debuterade som romanförfattare med Jorden är god (1936) och skrev totalt tjugosju romaner, varav ett tjugotal är norrlandsskildringar. Romanen Flickan frĺn fjällbyn sĺldes 1945 i sextiotusen ex pĺ fyra veckor vilket dĺ var svenskt bokrekord. Totalt har Nordhs romaner i Sverige tryckts i nära tre miljoner ex. Hans böcker har översatts till sju sprĺk och tre har filmatiserats. Sommaren 1936 anlände Bernhard Nordh till Marsliden och fick god kontakt med innevĺnarna i byn. Pĺ underlag av deras berättelser och dĺtida dokument skrev han romanerna I Marsfjällets skugga (1937) och Fjällfolk (1938), som beskriver fjällbyns tillblivelse och första uppodling under det sena 1800-talet. Han beskriver möten mellan samer och nybyggare ovanför odlingsgränsen och betonar gärna inslag av spänning i handlingen. Han befolkar vildmarken, ger den röst och konturfasta kroppar och undersöker den tankerymd som växte fram mellan de män¬ni¬skor som i mitten av 1800-talet dristigt sökte sig längre upp mot fjällen för att bli nybyggare, och fĺ en bit mark och ett liv som de kunde känna var deras eget. Det är ett liv fullt av umbäranden, av bokstavlig daglig kamp för brödfödan och livet, men ändĺ skildrat med värdighet och självklar respekt. Bernhard Nordh har sitt särskilda signum som författare i förmĺgan att sinnliggöra och synliggöra. Sida vid sida med den naturegna dramatiken, till exempel i kampen mellan en vargflock och en älgtjur, blir de mänskliga känslodramerna helt rimliga. Dĺ är det inte "vildmarksromantik", dĺ är det pĺ riktigt. Bernhard Nordhs berättelser har den kvaliteten - den stĺr sig än idag; det smakar, doftar, känns och berör. (Delvis frĺn Annelie Bränström Öhmans text i Bernhard Nordh-sällskapets ĺrsskrift 2014)